Scroll to Content

Långt tillbaka i Sverige hade vi fornnordiska som språk i Sverige. Det var det språk som talades runt om i Sverige fram till vikingatiden tog slut. Vikingarna själva kallade språket för dansk tunga eller danskt mål när de pratade om sitt eget språk.

Fornnordiska delas in i tre grenar

Fornnordiska delas in i tre grenar

Språket fanns i tre olika dialekter och det var det som fanns i nordöstra Sverige, forngutniska som talades på Gotland och det språk som talades i Norge och på Island. Språket hade på den här tiden alltså större spridning än vår svenska har idag. Även om språken talades med stora skillnader på landytan var skillnaderna i språket mindre än de vi har idag mellan länderna. Den del av språket som vi känner till mest om idag är den som talades i de nordvästra delarna, alltså Norge och Island. Det beror till stor del på de sagor som fanns nedskrivna och som vi har kunnat hämta kunskap från. Språket som talades i de svenska delarna som kallades fornöstnordiska var ändå den gren av språket som hade flest talare. Den här delen av språket känner vi till genom alla de runor som finns runt om i området som det talades. Forngutniskan var givetvis den minst talade och den vi känner till minst om, men tack vare Gutasagan och den skrift som finns som Gutalagen har vi ändå bra kunskap om språket trots att det var väldigt litet. Fornnordiskan var ett språk som utvecklades från det språk som talades innan  och det hette urnordiska. Urnordiskan är det språk som de nordgermanska språken härstammar från och det talades i Sverige fram till 700-talet då språket övergick till att bli fornnordiska. Precis som i dagens Sverige fanns det dialekter runt om som övergick till de andra språken. Närmre Norge var dialekten mer åt fornvästnordiska, precis som till exempel värmländskan idag är mer lik norskan än den svenska vi pratar i Stockholm.

Vikingarna satte språkliga spår

Fornnordiskan har även satt sina spår i andra språk i länder som vikingarna besökte. Bland annat engelskan har mycket från den gamla fornnordiskan. Ute på de öar som ligger utanför Skottland finns det många ord som härstammar långt tillbaka i tiden. Många låneord finns kvar från den gamla fornnordiskan i Skottland och norn, ett fornvästnordiska som idag är utdött, talades länge av bosättare på små öar utanför Skottland. Även i språk som franska och ryska kan vi hitta spår av fornnordiska och det visar mycket på hur stora vikingarna var under deras storhetstid. Ibland benämns den del av fornnordiskan som talades i Sverige som runsvenska medan det som talades i Danmark benämns som rundanska. Det man ändå ska tänka på var att dessa i princip var identiska ända fram till 1100-talet då en viss splittring började ske mellan länderna. Vi känner igen båda ländernas fornnordiska på att runorna skrevs likadant.

Idag har fornnordiskan delats in i de språk vi hittar i respektive land. Svenska, norska och danska, men även isländskan och det språk som talas på Färöarna, färöiska härstammar från fornnordiskan.

 

 

Skriven av: